Frågan är vad högskolor och universitet ska lära studenterna i denna ovisshetens tidsålder. Det skriver Sylvia Schwaag Serger den 29 december 2017 i en debattartikel i Sydsvenska Dagbladet. Sylvia Schwaag Serger blir efter nyår blir prorektor, ställföreträdande rektor, vid Lunds universitet.

Under de senaste fem åren minst, har jag hävdat detsamma, under min tid vid Lunds universitet fram till September 2015. Emellertid togs dessa  frågor dessvärre inte på då allvar. Idag jobbar jag internationellt med de stora organisationerna, som ICDE inom området, och äve UNESCO och EU Kommissionen, samt att jag publicerar en del oftast på uppdrag (se exemplel nedan) både bokkapitel, böcker, vetensjapliga artiklar, debattartiklar och bloggar på temat om nutidens utmaningar och universitetens roll i en alltmer omvälvande tidsålder pga globalisering, digitaliering, förändrad demografi och inte misnt relaterat till UNESCOs hållbarhetsmål (SDG), och framförall mål 4, som övergripande handlar om att:

SÄKERSTÄLLA EN INKUDERANDE OCH JÄMLIK UTBILDNING AV GOD KVALITET OCH FRÄMJA LIVSLÅNGT LÄRANDE FÖR ALLA

Ledord för SDG4 är access, equity, equality, inclusiveness, quality och lifelong learning. Utbildningsfrågor ska ses utifrån behovet av kunskapsinhämtning under hela livet och då särskilt kopplat till möjligheten till deltagande i arbets- och samhällsliv. All utbildning ska främja värderingar, kunskaper och färdigheter, som bidrar till hållbar utveckling. 2030-agendan inkluderar tydligt utbildningens kvalitativa innehåll inklusive tillgången på kvalificerade lärare. Läs mer om mplen på engelska här

 Sylvia Schwaag Serger skiver att:

...dagens banbrytande forskning följer sällan de klassiska ämnesindelningar som finns inom universitetsvärlden. För att hantera vår tids utmaningar, ovisshet och förändringar behöver institutioner och organisationer hitta nya sätt att arbeta, experimentera och samspela med det omgivande samhället – lokalt, nationellt och globalt. En ökande förändringstakt kräver att nya lösningar och arbetsmodeller snabbt kan testas och genomföras, och att människor vågar arbeta mer enligt learning by doing. Allt detta gäller inte minst inom den akademiska världen... 

Nutidens utmaningar kräver att länder, näringsliv, organisationer och forskare inom olika ämnesområden samarbetar, experimenterar. Lagar, regler, beteenden och utbildning måste också förändras. Hur rustar skolor och universitet människor för denna ovisshetens tidsålder och för att de ska bidra till att tackla de omfattande utmaningar samtiden står inför? Hur utbilda människor när ingen vet vilka yrken som finns om några år eller vilken kompetens som kommer att efterfrågas, speciellt inte när kunskap i allt högre utsträckning uppstår och utvecklas utanför universiteten?...Frågan är alltså vad högskolor och universitet ska lära studenterna. Också de förändringar som sker inom universitetsvärlden globalt måste hanteras. 

Digitaliseringspolitiken handlar om att använda och främja de möjligheter som digitaliseringen för med sig. Området omfattar bland annat reglering av it och elektronisk kommunikation, liksom nät- och informationssäkerhet, frekvenspolitik och frågor om internets förvaltning. I området ingår också frågor om tillgång till bredband och digital infrastruktur, samt frågor om digitalisering och it inom offentlig förvaltning.

...pekar genom samverkansprogrammen ut fem svenska styrkeområden där vi tillsammans med partners investerar i framtiden. Det handlar om nya sätt att resa, bo, göra affärer, leva, kommunicera och tillvarata och bevara jordens resurser och ekosystem. Genom samverkan mellan offentliga aktörer, näringsliv och akademi hittas nya, innovativa lösningar som stärker konkurrenskraften, bidrar till en hållbar utveckling och skapar fler jobb.